Ensam kvar
Idag fick jag det besked som jag fruktar mest av allt i denna värld. Hon vill skiljas! Smärtan i min kropp brinner som eldar och ändå skakar jag av frossa. Om vart annat så skriker jag av ångest för att i nästa sekund bryta ut i gråt... ändå så finns det där lilla sandkornet av hopp kvar i mitt hjärta. Det skaver så... Om hon ändå inte håller om mig när jag gråter, om hon ändå inte säger att hon älskar mig så mycket. Varför vill hon skiljas? Det kom som en blixt från en klar himmel!! Visst vi har inte haft det jättebra det senaste månaderna, men var det så illa? Jag förstår inte, vad är det som händer? Snälla kan inte hon inte ta bort min smärta. Våra drömmar om framtiden, att bli gamla tillsammans, att skaffa barn, att resa runt jordens alla hörn... allt försvann under bråkdelen av en sekund. Om jag ändå bara kunde förstå vad som hände. Jag vet att hon har sagt att all energi har försvunnit och att hon måste hitta sig själv... och jag älskar henne så mycket att jag måste låta henne gå. JAG VILL INTE!! Du sa att du aldrig skulle lämna mig och jag trodde verkligen på dessa ord - men dom var bara ord, inte mer...
|