Skilsmässa

[Per Eriksson]

Den går över när du är redo för det, kan man säga. Det kan ta ett jävla tag, men en sak är säker och det är att den går över. Jag bestämde mig efter ett tag (1,5 år) att nu får det vara nog och då gick det över. Men jag kan inte svara för andra givetvis.

[Jens Lind]

Det känns ju betryggande :S Att det ska ta så lång tid....minst.

[Jon]

Jag är fan glad om det bara tar 1,5 år. Då har jag bara 1 år kvar innan jag kan bli glad igen. ingenting ju!

[Per Eriksson]

Haha, ja....men som sagt kan jag inte svara för andra! Jag tror man måste nå botten för att knna börja ta sig upp! Hur djup botten man har det är individuellt och beror nog mycket på hur man är som person och om man gått igenom tuffa tider tidigare! Personligen så tror jag att botten är "grundare" för en person som haft ett liv utan bekymmer och djupare för den som gått igenom ett helvete, då blir man nog lite "tuffare" och det tar längre tid att nå botten. Men jag är inte psykolog, så jag vet inte!

[Jon]

Djupt... Men ja. Så är det säkert. Låter logiskt.

[Felicia]

Jag tycker att ni killar är så himla kloka här! Önskar att m in man kunde reflektera som ni gör... Ska det verkligen till en skilsmässa för att få upp hans ögon?

[Jens Lind]

Får väl hoppas att det inte är den enda anledningen till att du vill skiljas

[Jon]

Felicia: Ni måste ju snacka. Parterapi kanske?

[Felicia]

Ja, kanske parterapi skulle funka. Tveksam till om han skulle vilja det dock. Han tycker ju att allt är bra, vilket det på ett sätt är. Det är ju "jag som har problem".

[Mi@]

Felicia:
precis så där hade jag och mitt ex det. Han hade inga problem, men det hade jag. I vårt fall var det jag som var alldeles för otydlig och undanflyende. Jag talade inte om när det var något som inträffade som fick mig att må dåligt. Jag "svalde" mycket i många år och till slut orkade jag inte längre. Jag ville att vi skulle gå i terapi. Det gjorde vi, men eftersom att det var jag som "hade problem" var min man med, men "deltog" inte.
Mitt råd till dig: Prata med din man, berätta hur du mår, försök att sätta fingret på vad det är som får dig att må dåligt, osv. PRATA. Var envis! Du kämpar ju för er och kan han inte förstå det kanske en skilsmässa är det enda alternativet. Men jobba, jobba, prata, prata. Tvinga dig på. Det är ju inte bara för din skull.