Hur står man ut under betänketiden?

[Sure]

Först av allt: jag VET att vi inte behöver bo under samma tak under betänketiden men just nu är vår situation sådan att vi inte har ngt val. Hur har ni andra klarat av detta?

[lillamy]

Det måste vara väldigt jobbigt.

[Sure]

Tack för svar!
För min del går det nog inte att fokusera på att se denna skilsmässa som ett projekt - eftersom det är jag som anses vara "boven i dramat". Maken ligger långt efter mig rent känslomässigt och just nu är situationen oerhört jobbig. Vi bor i samma villa och kommer så att göra tills vi löst boendefrågan. Idag lät maken meddela att vi ska dela upp ekonomin och var och en ska stå för sina utgifter (samt dela på gemensamma, så som lån etc). Då vi i våras kom överens om att jag inte skulle jobba denna sommar utan vara med barnen (studerar vanligen på högskola) så innebär det att jag inte har ngn som helst inkomst innan hösten. Jag hoppas att delningen av våra ekonomiska tillgångar skall täcka alla mina utgifter den kommande tiden men det känns oerhört surt att tidigare överenskommelse alltså inte gäller nu.
Det har nu gått ca en månad sedan vi skrev på våra papper och jag börjar tycka att detta känns tungt, tungt, tungt.

[Sure]

Tack Per, för ditt svar!
Märkligt att okända människor, som du, kan få mig att orka lite till. Märkligt och härligt på en och samma gång.
Jag håller idag på att boka tid för samtal hos terapeut. Inte så mycket för egen del utan mer för makens skull och för att vi ska få till stånd ett bra klimat för diskussioner (ang barnen främst, enligt mig). Å ja, maken åker en känslomässig berg-och-dal-bana just nu och har meddelat att han inte har ngn att tala med om detta. Hans manliga vänner kunde tydligen inte bära honom i kris utan gav mest råd om hur han skulle "sätta dit" mig.
I natt kom vi överens om att koppla in en bankjurist för att ordna upp det ekonomiska och efter det ska vi försöka göra en egen bodelning (här flaggade maken för att det skulle bli bråk eftersom han vill ha allt, allt, allt och jag var den som ville skiljas). Jag tycker ju att det bara är prylar och skulle, i dagsläget, bara vilja gå. Dock vet jag, intellektuellt, att det är vansinne eftersom jag ska ta hand om tre barn efter skilsmässan... så jag får väl ta fajten om prylarna - även om det bär mig emot. Just nu är maken mest upprörd över reda pengar. Det handlar alltså inte om barnen, känslorna eller annat utan han är förtvivlad över att han måste dela pengarna (våra gemensamma) med mig.

Jag VET att jag måste ta mig genom detta men har svårt att finna orken. Samtalen sker oftast nattetid för att inte barnen skall störas och detta tär på mig. Jag sover inte, jag äter inte och jag kan snart inte tänka en redig tanke.
Jag kan inte förstå hur jag ska orka bo i samma hus tills det är sålt! Samtidigt ser jag på mitt framtida boende med stor tillförsikt. Det kommer att bli bra men det måste få ta tid. Så kanske, kanske kan jag se ljuset i eländestunneln? Jo, det kan jag - om jag får gråta en skvätt då och då.