Denna sena kväll sitter jag och blivande x-maken och tjafsar om uppdelningen av våra ekonomiska resurser... roligare afton har jag upplevt.

Jag försöker om och om igen förklara för honom att hans känslor ang pengar kan jag förstå men att de på intet sätt är det som skall styra vår uppdelning.
Nu har vi kommit till ett problem (no shit va?!):

Enligt lag skall man dela på tillgångar och skulder.
Denna sommar jobbar inte jag, något vi kommit överens om tidigare (redan här trilskas x-maken och menar på att det vi kom överens om innan jag bröt nöd-och-lust-avtalet ska inte gälla nu...) eftersom jag skulle vara med barnen (studerar annars på högskola). Detta innebär att jag inte har ngn inkomst denna sommar.

Jag har förklarat för x-maken att försörjningsplikt råder under betänketiden och detta innebär att var och en bidrar efter förmåga. I vårt fall bidrar jag alltså med zipnada och han med sin lön. Ruskigt orättvist anser han (och delvis kan jag hålla med honom men sådan är lagen).

Nu har jag upptäckt att han har dragit många sköna tusen från vårt sparkonto och när jag frågar honom om detta så säger han att han har betalat alla våra räkningar med sparpengar.

Detta innebär alltså att han inte har rört sitt lönekonto och inte kommer att göra det under vår betänketid. Med andra ord kan han spara en månadslön sex ggr innan vi flyttar från huset.

Jag vet att man kan se på detta från en moralisk ståndpunkt men jag vill att vi följer lagen. Hur ser ni på detta? Ska jag kräva att han faktiskt återbördar pengarna till sparkontot?