Är det bättre att vara otrogen och må bra i äktenskapet. Eller ska man skilja sig?
Är det bättre att vara otrogen och må bra i äktenskapet. Eller ska man skilja sig?
Jag är kluven. Jag har ganska många vänner som mer eller mindre regelbundet är otrogna men som inte ser det som något skäl till att lämna sin fru. I mina ögon är det ytterst märkligt, eftersom jag inte skulle orka med det rent psykiskt. Vad är poängen med att fortsätta vara gift men hela tiden vara i lag med någon annan? Hur skulle de reagera om det var omvänt förhållande? Vad kommer deras fruar att säga den dagen när (och om) hon kommer på dem? Bor man i små städer kommer sånt där ut förr eller senare.
Nej, jag vet inte. Mitt val har varit att inte löpa linan ut utan istället ta ut en skilsmässa. Om jag måste söka kärlek, bekräftelse och närhet (och sex) utanför mitt äktenskap bygger det i mina ögon på fel grunder.
Om du har respekt för din fru som människa så skiljer du dig. Tveklöst.
Nu vill hon skiljas i vilket fall som helst...
Om man vet att den man älskar inte nöjer sig med det hon har och samtidigt inte vet vad hon kommer att gå miste om så blir det svårt.
Dock så finns det alltid en motpol till hur man är:
Är man VÄLDIGT snäll blir man VÄLDIGT elak
Är man VÄLDIGT energisk blir man VÄLDIGT slö
Och om man då lägger ihop dessa motpoler ser man att om ens partner visar dessa tecken så är man ute på väldigt hal is.
Men om ens partner inte ser detta så är man så obetydlig att det kvittar vad man gör eller inte.
Det senaste gäller mig och min situation.
Har någon här i forumet en bra förklaring till hur det blir så??
Hälsningar Nollan
Snacka med din fru kanske är ett bra tredje alternativ?
Jag: Men du kan väl snacka med henne ändå? Eller var det bara pappret som var viktigt?
Tråkigt att läsa att ni ska skiljas, men hoppas att allt blir bra till slut ändå.