Så här är det för mig

[syster yster]

Jag träffade en annan man i maj och föll huvudstupa för honom. Vilket förvånade mig eftersom jag inte tyckte att jag och min man hade några äktenskapliga problem. Vi har varit gifta i några år och har ett barn som snart ska fylla 3 år. Har alltid tyckt att vi kunnat kommunicera bra och vi har mycket roligt ihop.

I juli avslöjar min man att han vara mycket nära att vara otrogen mot mig, vilket fick mig att bekänna mina känslor för den man som jag träffat. Min man ställde ett ultimatum, välj honom eller mig. Jag åkte och träffade den andra mannen men kom tillbaka till min make och vi har nu gått två gånger hos en familjerådgivare för at försöka komma till rätta med vad det var som hände med vår relation.

I mitt fall är det inte längre en fråga om att välja mellan två män. Vad jag funderar på nu är hur jag vill leva mitt liv. Min make är min bästa vän och jag vill inte såra honom. Men jag vill få chansen att leva med någon som jag älskar. Och vad är bäst för vårt barn? Att skiljas eller att leva tillsammans som vänner?

[Jag]

Svår fråga.

Jag läste en gång i en artikel att biologer kommit fram till att man är nyförälskad i max 2 år. Det är den tid det oftast tar att bli gravid och gå igenom den tuffaste tiden för barnets överlevnad. Om föräldrarna hänger ihop under denna tid, ökar barnets chans till överlevnad. Nu lever vi inte på stenåldern längre. Men vad jag vill ha sagt är att du kanske inte kommer "älska" den nya mannen om ett par år. Du kommer med all sannolikhet känna ungefär samma sak som för din gamle man.


Jag har självt stannat i förhållande för att inte såra den andre. Har oftast sårat henne ännu mer i det långa loppet. De nya kvinnor jag träffat och "älskat" har jag alltid tappat intresset för efter tag.

När det kommer till om barnet tar skada av en skilsmässa har jag ingen aning om. Mina föräldrar skiljdes när jag var 1 år. Har inget minne av det och har aldrig brytt mig faktiskt. Tycker att det var bra att de skiljdes.

Känner en tjej vars föräldrar skiljdes när hon var 13-16 år. Hon tog det å andra sidan väldigt hårt. Varför vet jag inte. Inte mitt område.



Slutsats: Jag vet inte vad du ska göra.

[kråkan]

Min man lämnade mig för 4 månader sen efter 25 år tillsammans, 3 barn. Var 17 då vi träffades. Han menar att känslorna tagit slut..han träffade en ny och gick bakom min rygg ganska länge. Det är tungt fortfarande..upp och ner, mest ner.. Vi är goda? vänner och försöker göra så bra det går. Det är mest för att jag är så snäll och jag vill att barnen skall må så bra som möjligt. Undrar ju förstås hur länge han kommer att vara lycklig med sin nya ?? Kanske det är 2 år som du säger. Tiden får väl visa. Mest ledsen är jag över att han inget sade då känslorna tog slut. Vi gick på så som många andra..Vet att man alltid är 2 i ett förhållande och medger fullständigt att jag tagit min man för givet. Hade nog planerat att vi skulle åldras tillsammans. Fan vad tungt det är. Ensam. ensam o ensam. Har en massa härliga vänner jaa men det är ju inte samma sak! Saknar mycket hans sällskap, tyckte vi hade det rätt så bra men..varför vill jag ha någon som inte vill ha mig?

[Jag]

Min man lämnade mig för 4 månader sen efter 25 år tillsammans, 3 barn. Var 17 då vi träffades. Han menar att känslorna tagit slut..han träffade en ny och gick bakom min rygg ganska länge. Det är tungt fortfarande..upp och ner, mest ner.. Vi är goda? vänner och försöker göra så bra det går. Det är mest för att jag är så snäll och jag vill att barnen skall må så bra som möjligt. Undrar ju förstås hur länge han kommer att vara lycklig med sin nya ?? Kanske det är 2 år som du säger. Tiden får väl visa. Mest ledsen är jag över att han inget sade då känslorna tog slut. Vi gick på så som många andra..Vet att man alltid är 2 i ett förhållande och medger fullständigt att jag tagit min man för givet. Hade nog planerat att vi skulle åldras tillsammans. Fan vad tungt det är. Ensam. ensam o ensam. Har en massa härliga vänner jaa men det är ju inte samma sak! Saknar mycket hans sällskap, tyckte vi hade det rätt så bra men..varför vill jag ha någon som inte vill ha mig?

Tråkigt att höra. Glöm honom. Se det som början på nytt. Ut och ragga med dig. Testa internetdejting om du inte du gjort det förut. Finns olika sidor för olika åldersgrupper. Du behöver ju inte träffa personerna på riktigt om du inte vill. Men det kan ju vara skönt med lite komplimanger. Plenty of fish in the see.

Att åldras tillsammans med en person man varit tillsammans med från så låg ålder låter lite som en kärleksfilm. Romantiskt men inte realistiskt. Tyvärr. Skaffar du en ny make nu däremot, är ju chansen större att ni hinner åldras och dö innan ni tröttnar på varandra .. Om du ville åldras i ett förhållande där kärleken är stark så har din chans ökat markant nu. Du borde nästan tacka din gamle gubbe.

[syster yster]

Jag > Håller med dig när det gäller förälskelsefasen. Den håller nog bara i sig ett tag. Men jag är orolig för att såra min man mer om jag stannar, eftersom vi är mer som vänner än makar nu för tiden.

Jag har alltid tyckt att barnets bästa kommer i första hand. Och jag är övertygad att det är bättre för ett barn att växa upp med skilda föräldrar än föräldrar som ständigt bråkar. Mina föräldrar skilde sig när jag var 13 år och det tog några år men nu tycker jag definitivt att de gjorde rätt.

Kråkan > Jag känner verkligen med dig. Och jag tänker som du att om känslorna förändras så är man på något vis skyldig att upplysa sin partner om detta så denne kan forsätta med sitt liv, och som Jag säger försöka hitta något nytt. Jag hoppas att du mår bättre snart och att du tänker på vad som är bäst för dig i den här situationen och du vill definitivt inte ha någon som inte vill ha dig.

[kråkan]

jo visst..glöm honom..hur ? efter alla dessa år och 3 barn? Lätt att säga men aj va svårt och egentligen omöjligt.. Vill inte ha nån annan förrän jag själv kommit vidare. Det är ingen lösning på problemen att skaffa sig en kk eller nån som man sen inte vill ha. Man måste bli stark föst och bli klar med sina känslor. Han kommer knappast vidare då han inte hinner tänka på vad som gick fel utan rusar in i följande .. jag däremot kommer stark ur det här då jag ensam får gå igenom allt. Han kommer att krachlanda men inte jag! Det har jag bestämt! Ska nu leva för barnen och ta dagen som den kommer..sorg, bitterhet. ledsamt What ever..jag SKALL klara det. Tungt är det och saknaden är stor

[Jag]

jo visst..glöm honom..hur ? efter alla dessa år och 3 barn? Lätt att säga men aj va svårt och egentligen omöjligt.. Vill inte ha nån annan förrän jag själv kommit vidare. Det är ingen lösning på problemen att skaffa sig en kk eller nån som man sen inte vill ha. Man måste bli stark föst och bli klar med sina känslor. Han kommer knappast vidare då han inte hinner tänka på vad som gick fel utan rusar in i följande .. jag däremot kommer stark ur det här då jag ensam får gå igenom allt. Han kommer att krachlanda men inte jag! Det har jag bestämt! Ska nu leva för barnen och ta dagen som den kommer..sorg, bitterhet. ledsamt What ever..jag SKALL klara det. Tungt är det och saknaden är stor

Du klarar det. Men det är allmänt känt att det lättaste sättet att komma över någon (för de flesta) är genom att träffa någon annan. Tillfälligt eller inte. Det går inte att bestrida. Har sett det gång på gång. Snyftningar efter snyftningar, tills en annan dyker upp.

Men visst, din plan lät väldigt heroisk, stark och politiskt korrekt. Kör på det. Tvivlar dock på krachlandningen du talar om. Tyvärr.


Syster yster. Har varit i samma sits. J*vligt svårt val.

[kråkan]

ja du syster yster, kanske ni borde bo isär en tid. Förstår att du inte vill såra din man men det gör du ju också om du blir kvar mot din vilja. Det är säkert inte lätt att lämna och det är också olidligt hemskt att bli lämnad. Det har nu gått 4 månader sen och jag går upp och ner. Mest ner nu just. Jaa, sen är det ju så att man blir ju en god vän med den man bor med i många år. Kärleken och passionen kommer ju och går..förstås måste den ju finnas där ibland men tycker att de som träffar en annan kanske blir så blinda att de inte ser verkligheten..vet ej. Skriver nu såhär eftersom jag är den som blivit lämnad för en annan..Min x har också illa att vara då han sårat mig så, det vet jag, och han vill vara min vän. Har försökt men det gör ju också så ont att se honom men icke röra..mina känslor har ju inte tagit slut. Tungt är det ,och hoppas att allt ordnar sig för dig, hur det än går.