Att gå vidare

[fjäril]

Sitter här och tänker i höstmörkret. Nu är det snart 6 månader sen vi bestämde oss för att skiljas. Var det rätt beslut?
Ja utan tvekan så känns det rätt men så klart tufft och svårt liksom många andra känner jag att mina känslor lever sitt eget liv.

Jag har nu en möjlighet att forma mitt liv efter mina egna förutsättningar. Men problemet är att jag inte riktigt vet vad jag vill. Jag vill flytta och börja om men samtidigt vill jag leva kvar i mitt nuvarande boende för att jag är trygg och bekväm här. Men det känns som om det även blir en ursäkt för att inte gå vidare och ta nya tag. Fast vi lever åtskilda så finns ju huset kvar och så länge vi inte gjort en bodelning så är det svårt att starta om.
Men för våra barn tror jag att det är bra.
De har kvar sin trygghet i form av boendet. Fast jag tror att de känner sig splittrade.
De har ju kompisar på två ställen. Så småningom måste jag ju bestämma om jag vill bo kvar i byn eller flytta och börja om på nytt. Även då kommer de ha kompisar på två ställen. Men jag får kanske en chans att släppa det som varit för att gå vidare.

Känslomässigt är vi färdiga och det känns som om ju längre tiden går så kommer vi allt längre ifrån varandra. Vi är snart inte vänner heller. Men vi har gemensamma barn. Som vi måste komma överens om vare sig vi vill eller inte.
Det känns som om var gång vi måste träffas av praktiska skäl så måste han bara säga något dumt eller något som ska få mig att må dåligt. Typ så är det aldrig hos mig eller så gör barnen inte när de är med mig.
Men skillnaden är ju att han skickar ut barnen för att han inte orkar ha dem hos sig. Det är så jag förstår hans problem om man sticker huvudet i sanden så ser man ju inte det som sker ovanför eller?

Nåja det jag vill komma fram till är att jag tror att även om barnen lever i två världar och under olika förutsättningar så tror jag att om vi varit kvar i vårt allt för trista och hopplösa äktenskap så hade barnen fått en uppväxt med två olika världar i alla fall och dessutom två mycket trista och ledsna förebilder.

Tycker bara det är trist att man slutar att prata i och med att man skiljer sig och att man kanske måste göra allt för att såra den som man levt ihop med i så många år. kan man inte bara acceptera och ta det för vad det är. kan man inte bara gå vidare och släppa taget.

Vi funderar på att fira jul ihop, men just nu känner jag inte alls för det eftersom det kanske bara blir konstigt och då kanske barnen får falska förhoppningar att det ska bli vi igen. Dessutom så förstör det ju julen eftersom vi har så svårt att prata i mer än 5 minuter utan att det ska kännas påfrestande.
Just nu tror jag att det är bättre för alla parter om barnen får fira julen hos var och en av oss olika dagar. Men det blir ju tufft för den som är ensam eftersom det sitter så många minnen i jularna.
Samtidigt så vet jag att de senaste jularna och midsomrarna har jag fått gå en runda för att jag blivit så ledsen.

Jag tror att det är dags att släppa taget och börja leva mitt eget liv.

Någon annan som har tips eller andra funderingar?

[Jag]

Läs deras guide om hur man går vidare. Faktiskt bra!

[url=http://www.skilsmassa.com/skilsmassa-sa-gar-du-vidare.html]Skilsmässa - så går du vidare | skilsmassa.com[/url]

[fjäril]

Jo tack. Tror bara att vissa saker är svåra att ta till sig innan man är redo. Kanske är jag i den fasen nu där det är dags att släppa taget.
Sluta att se bakåt för att istället se framåt. men jag tror att allt kommer inom sin tid. Det faller nog på plats när man är redo. Men en del människor har nog lättare för att skaka av sig det gamla och bara gå vidare medan andra behöver lite mer tid att smälta vissa saker.

[Lotus]

Ja, varför måste det vara så?
Tycker att det verkar så vanligt att folk efter en skilsmässa inte alls kan prata normalt med varann. Det verkar som om det bara finns två lägen - kärlek eller hat... (lite överdrivet).
Varför måste man lägga energi på att vara elak, det borde inte vara så svårt att hålla sig neutral de gånger man träffas? Så mycket trevligare för alla inblandade. Tänk på alla grannar, bekanta mm som man har och som man inte direkt är jätteförtjusta i. Men som man ändå oftast kan bemöta på ett neutralt och artigt sätt...

Eftersom jag själv står inför en ev. skilsmässa så har jag funderat mycket på hur det isåfall kommer att bli sen. Vi har ju trots allt alltid varit goda vänner under alla våra år tillsammans. Pratat och diskuterat allt möjligt och haft trevligt ihop.
Nu är jag livrädd att det ska bli likadant för oss som för de flesta andra. Att det bara ska slå om - en dörr som stängs och att vi inte ska kunna prata normalt med varann... Det skulle kännas så tragiskt. Inte nog med att man förlorar sin partner, man förlorar en vän också... Att man kanske inte kan vara bästa vänner är väl en sak, men att inte kunna prata alls...

Ett råd till dig också, som du säkert redan tänker på - är att försöka att inte ta åt dig av hans elaka kommentarer (lättare sagt än gjort, men...). Du kan ju tyvärr inte styra vad han säger och gör så du får försöka att se det bakomliggande. Han kanske själv känner sig misslyckad och tycker att du klarar allt bättre? Eller så har han svårt att släppa taget? Något måste ju få honom att göra/säga som han gör. Han VILL kanske att du ska må dåligt (för att han själv gör det?). Låt honom inte känna att han lyckas. Och framför allt, tänk efter, har han verkligen rätt? Om du tänker efter så inser du säkert att du inte alls gör alla de fel han påstår. Inte alls är så misslyckad som han vill påskina. DU vet ju hur det är - låt inte hans uppfattning förpesta din tillvaro. Det är hans ord - inte en sanning. Lycka till!

[fjäril]

Tack det var väldigt trevligt att läsa.
Faktiskt är det så att jag sa ifrån häromdagen hur jag kände det och berättade hur förolämpad jag blev när han sa som han gjorde. Han bad faktiskt om ursäkt och sen dess har det varit mycket lättare att prata.
Jag kanske inte varit tydlig tidigare och sagt så som jag känner det. Jag har nog snarare tigit och gråtit i tystnad. Det är ju väldigt dumt. Det som jag tyckte var svårast var att han reagerade konstigt när vi skulle skilja oss. Han låstades som om ingenting hänt och skrattade och stängde av alla känslor. Sen gick han på som om vi var kompisar. Men det är vi ju inte men det kanske blir bättre med tiden när vi har det hela bakom oss och kan gå vidare med våra liv.

[Lotus]

Så skönt att höra att du verkar ha fått honom att förstå.
Då kanske det kan bli en förbättring. Det är ju jobbigt nog ändå utan att man ska behöva känna sig som fiender.
Fortsatt lycka till!

[peterstoreyoslo]

Tack! Om min asikt ar lamplig.
Den vardefulla informationen om bonusar - [url=http://maria.com/sv/enarmad bandit]enarmad bandit[/url].
Alla betalkort ar accepterade.
Valdigt intressant, tack sa mycket!

[frekenololo]

Titta pa den har hemsidan - [url=http://maria.com/sv/slots]slots hos Maria[/url]
Jag brukade spela roulette har.