Lever ihop med pappan till mitt yngsta barn. Han äger gården vi bor på. Han har det mycket gott ställt ekonomiskt. Det har inte jag. Efter att ha jobbat deltid och pluggat en del. Har min ekonomi blivit en katastrof. Från början var det så att jag fick be om pengar och då fick jag, inga problem. Men efter hand började han använda sina pengar som en makt att se till att det blev som han ville. 2003 ärvde jag ganska mycket pengar från min pappa som jag då började använda istället för att be om pengar. Ville inte riskera förnedringen att få nej för att han inte tyckte att jag skött mig just då. Tex inte städat tillräckligt bra. Nu är de pengarna slut och jag är pank! Har varit så att han skött gårdens ekonomi eftersom den är hans. jag har betalt mina och min dotters kläder och andra förnödenheter. Jag har också betalt all mat, julklappar, presenter och saker till hemmet. Plus mina egna räkningar, alla förutom bilens räkningar som han har hjälpt mig med. Han har gott om sparade pengar och jag får aldrig ett öre över, tvärtom har jag nu skulder som måste betala av på, varje månad. När det är två veckor kvar till lön har jag inga pengar kvar. När jag tar upp problemet och menar på att jag också vill kunna spara varje månad blir han arg och säger att det inte får ske på hans bekostnad. Där vi bor är det svårt att få lägenhet och för min dotters skull vill jag inte flytta det blir för mycket för henne. Kan inte köpa någon lägenhet finns inte resurser för det. Vill heller inte säga rakt ut att jag vill flytta innan jag har någon stans att bo för då får jag ett helvete. Vi bor på en stor gård och han tycker att jag ensam ska klara av att sköta hus och trädgård fast jag jobbar heltid. Har precis gått ner till 75% för att hinna med lite mer men nu har jag fått det ännu sämre ekonomiskt. Försöker jag ta upp vårt problem slutar det ofta med att han skriker åt mig att han vill att jag ska flytta. Sedan blir han arg om jag inte protesterar. Han använder sin makt till att få det som han vill. Nu säger han ju såklart att allt är mitt fel och att han mår så dåligt för att jag är så dum mot honom. År det verkligen rätt att någon ska ha sådan makt över en annan person. Han har ett väldigt humör och jag och även vår dotter är rädd för honom. Vad skall jag göra för att ta mig ur det här? När jag säger att jag inte trivs i huset för att det är för mycket jobb. Blir han arg och säger att jag är dum mot honom. Han ska aldrig flytta, inte ens för min skull. Jag måste stanna. Jag känner att jag inte har ett eget liv är hela tiden beroende av honom och vilket humör han är på.
Vi är inte gifta och han har sett till att jag inte får nåt om jag flyttar.
Jag måste komma härifrån!
Finns det någonstans man kan få hjälp vid en separation. Hjälp med att handskas med det och att inte helt gå som förlorare ur situationen


LinkBack URL
About LinkBacks
Svara med citat
