Ska lämmnas

[Thomas Do]

Jag är den som ska lämnas. Vi har varit tillsammans i 15 år och gifta i fem. Under det gångna året har vi haft problem. Bråk som inte lett någonvart. Jag har varit deppig pga min jobbsituation. Hemma tillsammans med hustruns två barn (snart vuxna) och vårat gemensamma (elva) så har jag insett att jag inte varit en bra man under denna tid. Tjurig och grinig. Nu för tre veckor sedan sa hon att hon vill skiljas. Hela min vardag har rämnat. Jag gråter och känner stor skuld för det som hänt och en sorg över det som inte kommer ske. -Att bli gamla tillsammans. Jag älskar min son och fru otroligt mycket. Hon är obeveklig. Jag försökte få henne att vilja försöka en gång till. Jag går på samtal en gång i veckan.
Självklart vill jag att vi ska bli tillsammans igen, även efter vi varit isär ett tag. Fantasi? Har någon där ute liknade erfarenhet av en sådan här situation som kan berätta om sina upplevelser. Jag åker hiss i hopp och förtvivlan. Vi har ett bra förhållningssätt hemma inför min flytt. Jag vill inte bli en bitter gammal man. Thomas Do

[Jag]

Har varit/är i samma situation som dig. Till skillnad från dig så är jag faktiskt ganska okej med det hela. Hade det inte varit politisk okorrekt hade jag sagt att jag var glad.

När jag läser ditt inlägg får jag intrycket av du är en intelligent person. Med det sagt tror jag att du tar dig igenom detta. Lyckas du inte vinna tillbaka frugan finns det gott om andra.

Deppa inte ännu mer nu bara.

[Thomas Do]

Tack för ditt svar. Jag ser inte så mycket ljus i framtiden nu. Ett stort svart hål som griper tag i mig flera gånger om dan. Jag förstår så mycket mer om hur jag påverkat familjen och hustrun senaste året. Varit negativ och gnällig. Jag är inte en sådan man. Jag blev bara sån under en tid. Jag saknar henne så mycket och hade sett fram emot att bli gammal tillsammans och göra sådana saker som par gör när barnen har blivit stora. Vi berättade för sonen i lördags att vi ska separera. Det djävligaste jag gjort i mitt 45-åriga liv. SMÄRTA! Vi ska vara vänner och ställa upp för varandra. Jag är bara så rädd att bli ensam och bitter. Innan vi träffades var jag ganska vild, men det tog slut dagen vi träffades. Hon var ochär det jag väntade på. Skulden att jag bidragit till detta kväver mig. Jag vet att hon också bär skuld. Jag lider av att se henne ledsen. Julen ska firas tillsammans. Hoppas jag klarar att hålla ihop mig själv. Hur hittar man saker som kan ge ljus i detta mörker? Jag vill bli den man jag egentligen är. Rolig, intressant och kanske lite attraktiv. Nu känner jag mig bara värdelös och dålig. Vi har varit tillsammans i 15 år! Nu ska allt ta slut. Fy f.n. Hon har funderat i ett år, och jag har inte sett signalerna. Vad har jag varit? Hur går man vidare? Thomas

[perkan]

Hej.

Jag befinner mig på andra sidan. Ska snart berätta för min fru det ni har fått uppleva på andra sidan. Har 2 barn 5 och 8 så jag väntar med beskedet efter jul.

Tro mig. Det finns inga problem i äktenskapet. Ekonomin är klockren, vi är alla friska och jag älskar min fru för trots allt är hon mor till mina barn. Jag har kommit ifrån henne och kan inte hitta vägen tillbaka. Har inte ork heller att försöka mer.

Så det är inget som ni gjort fel. Det är bara "vi" som inte vill satsa mer.