Blir tokig snart!

[Framtidstro]

Vi har bestämt oss för att skiljas (jag vill inte mannen) För ett år sedan ville jag att vi skulle prata med barnen, som är vuxna, så att de hinner förbereda sig. Det blev inte av av olika anledningar. Nu har min man kraftigt diskbråck med massor med svåra biverkningar. Han känner nu att han inte orkar berätta för barnen. Jag känner nu att jag kommer göra det för jag orkar inte vänta längre. Samtidigt som jag så klart är rädd över vad de ska tänka eftersom mannen är sjuk nu. Att jag har legat lågt beror mkt på att vi har många praktiska saker att göra innan vi kan sälja huset osv. Allt sådant ligger på mig. Har nu böjat rota iallt detta.
Samtidigt som jag vet att jag vill skiljas så är det ngt inom mig som är osäker. Varför? Jag skulle inte kunna tänka mig att vara "äktenskaplig" med honom igen. Vi har inte funkat tillsammans på många år. Vi pratar nästan inte alls. Jag är jämt arg och blir vansinnig på honom mellan varven. Jag mår fruktansvärt dåligt och har en tinnitus som inte är av denna värld. Tänker inte på annat. Vill bara härifrån, samtidigt som jag får panik vid tanken. Bor nu på landet och får ångest av tanken på att flytta till stan som är det enda alternativet.
Vi har hållt på imånga år. Jag hade dessa tankar för ca 10 år sedan men då gjorde vi ett försök. Jag ville att barnen skulle bli vuxna innan vi gjorde ngt. OCH det är de nu!
Det känns som att jag håller på att bli tokig!
Vad ska jag göra?

[Asienfeber]

Hej,

Tror detsamma gäller mig!?
Jag gifte mig för ett knappt år sedan med en tjugofem år yngre thailändska efter att bara ha känt henne i tre månader. Delvis efter psykologisk press ( must be sure of my life etc).Redan från början gjorde de stora kulturskillnaderna sig påminda - och vi hade magnifika gräl - men när det var bra kändes det hur gulligt och fint som helst. Vårt sexliv har alltid varit topp - har aldrig haft det bättre. Också enligt henne. Efter ett tag fick hon uppehållstillstånd i Sverige ( vägrade att betala de summor hon ville ha för det) - det fick räcka med att jag löst ut hennes och delvis familjens skulder,naturligtvis påstod hon alltid att det var panik. Efter ett par månader i Sverige blev jag alltmer irriterad över tjatandet på att vi skulle köpa en bil i Thailand och bygga ett hus där vi kunde vara när vi i Thailand, och inte bo i hennes mors hus. Jag tyckte att det var vansinne - då jag egentligen inte kände för att vi skulle bo i Thailand mer än ett par månader i sträck ( jag har sålt mitt företag - därför disponerar jag min egen tid). För någon vecka sedan fick jag nog och provocerade henne till den grad att hon tog taxi till Arlanda och jag fick lösa biljett till Thailand. Så här långt om du orkat läsa - är väl allt ganska självklart - begär skilsmässa - och gå vidare i livet.
Efter att ha pratat med henne i dag över telefon - säger hon att hon inte vill skriva på skilsmässopapper och frågar när jag ska komma till Thailand?!
Till saken hör också att jag haft ett nästan 15 årigt förhållande med en jämnårig svensk tjej som jag bröt när thailändskan kom in i bilden. Den svenska tjejen och jag har 100 % tillit till varandra vad gäller ekonomi ( har haft affärer ihop) och funkar också intellektuellt ihop hur bra som helst. Innan Thai äventyret planerade vi att "åldras" ihop. Det enda som inte fungerar är vårt sexliv som var rena katastrofen ( mest beroende på mig - tände helt enkelt inte på henne sexuellt).
Den svenska tjejen och jag har trots att jag gjort henne illa och övergett henne haft kontakt i "smyg" - har alltid betraktat henne som min bästa vän.
Nu när ´min thailändska fru borta - har hon mer eller mindre rakt ut sagt att vi kanske ska åka iväg någonstans tillsammans.
Känner att det är ett jätteansvar om jag återupptar förhållandet - vill inte göra den svenska tjejen ledsen igen och spräcka förhållandet.
Samtidigt känner jag att min thailändska fru ( när det funkar) är rätt för mig.
Måste nu bestämma mig - hur agera - gå tillbaka till mitt gamla förhållande (och hålla fast vid det) eller fortsätta ett stormigt giftermål med thailändskan.
Det här blev långt, men skulle verkligen uppskatta om någon i detta forum kunde ge mig ett råd på vågen och perspektiv - dvs vad göra.