När vet man?

[Felicia]

Hur och när vet man att det är dags att skiljas? Och hur vet om det är bättre att stanna kvar och kämpa?

[Per Eriksson]

Hur och när vet man att det är dags att skiljas? Och hur vet om det är bättre att stanna kvar och kämpa?

Det kan man bara veta själv, tror jag. Jag tror inte någon annan kan svara på den frågan utom en själv.

[Felicia]

Men är jag då den enda i världen som inte vet själv? Ena dagen känns skilsmässa som en självklarhet, och andra känns den mycket långt borta.

[Jon]

Jag tror att det är bättre att stanna och kämpa om det inte finns uppenbara skäl till skilsmässa (som misshandel etc). Särskilt om det finns barn inblandade. Om du velar så mycket så kanske du bör fokusera på de dagar som känns bra, och försöka komma ihåg hur de känns under de dåliga dagarna.

[Jens Lind]

Jag håller nog med Jon, till viss del. Ni gifte er av en anledning, fokusera på det som är bra, på det som du en gång föll för. Sen är det bara du som kan avgöra framtiden. Gräv i ditt inre.

[Jon]

Skilsmässa är inte nåt man bara gör tycker jag. Det finns för många faktorer. Man gifter sig för livet och det ska till nåt rejält för att man ska välja denna tråkiga utväg. Bättre att kämpa sig igenom dalar av tristess och reda upp frågetecken.

[Tobbe]

Min tjej skulle kunna vara du, felicia. Jag försöker göra henne nöjd men hon är aldrig nöjd. Hon skulle inte vara nöjd med en skilsmässa heller, ändå pratar hon om det som en smärtsam nödvändighet. Helt sjukt. Vi har det jättebra ihop! Men vi måste tydligen "utvecklas åt olika håll" och "gå vidare med våra liv".

[Per Eriksson]

Jag tror inte på det här med att "utvecklas åt olika håll" och att "glida isär från varandra". I ett äktenskap handlar det om att ge och ta, man kan inte vakna upp en dag och inse att man "glidit isär", man får helt enkelt jobba båda två för att det ska fungera och...visst, ibland fungerar det ändå inte, men det får man väl ta då!

[Jon]

Fan killar! Tjejer brukar alltid snacka om att deär så bra på relationer och vi killar så kassa. Men kolla på det här formet. Har inte vi rätt i det här? Att man ska kämpa och stå ut med att det inte alltid är perfekt? Min fru stack och det fanns ingen riktig anledning, och vi har två barn ihop! Är inte barnen den starkaste anledningen av alla för att kämpa och kämpa?

[Felicia]

Tobbe: Men vill man inte att livet ska levas till det yttersta? Ska man nöja sig med något som inte känna 100 %-igt? Sviker man inte sig själv då?