Funderingar

[fjäril]

Tycker att detta är en bra sida där man kan skiva till människor som befinner sig i en liknande situation i livet. Vi är alla olika och bor i olika delar av landet. Anledningarna till skilsmässorna är många och skiljer sig från varandra. Men jag tror många upplever en sorts sorg eller saknad trots att man kanske själva vill skilja sig.

När vi skilde oss så hade jag känt mig ensam i mitt äktenskap under flera år. Men barnen var de som länkade ihop oss. Vi höll ihop för deras skull. Men ju längre tiden gick ju längre kom vi ifrån varandra. Till slut blev jag deprimerad i omgångar och skyllde på allt annat än vårt förhållande.
Jag fick även mardrömmar och fick ångest och ont i magen och huvudet.

Det är inte lätt att skiljas och man känner sig ofta ensam och osäker. Men trots allt så har alla mina kroppsliga symptom försvunnit och jag är inte längre deprimerad.
Mina nära som känt mig länge säger att jag strålar.
Jag kan nog känna att jag fått ny kraft. Mitt i allt kaos så känner jag mig faktiskt stark. Det känns som om jag andas ny luft och jag är inte längre instängd.
Det handlar inte om att träffa någon annan utan mer om att leva mitt liv så som jag vill.

Tidigare var jag jämt arg och rastlös. Nu har jag hittat ett inre lugn och min ilska är borta.
Tror att det beror på att jag aldrig kände mig respekterad för den jag är. Jag kände mig otroligt osynlig.

Barnen har blivit gladare och mår mycket bättre. Så nu vet jag att det var rätt att skilja sig. Vi ses inte alla dagar men de dagar vi har tillsammans försöker jag njuta av så mycket jag kan.
De andra dagarna försöker jag fokusera på träning och sånt som jag får tid att göra. Att bara ta det lugnt. Men det finns dagar då jag mår väldigt dåligt då försöker jag att ringa en vän eller göra nåt som får mig att må bättre.

Jag tror även att de dagarna måste finnas så att man får sörja färdigt. Jag sörjer inte mitt gamla äktenskap utan mer att jag inte kan natta mina barn varje natt. Eller att ha gett dem en tillvaro som är splittrad. Men jag tror att de hade upplevt en splittrad tillvaro i vårt hem med en iskall närvaro och en mamma och pappa som inte var närvarande. Nu får de bo på olika ställen men en bättre kontakt med oss båda.

Vill passa på att tacka de som skrivit och stöttat mig när det känns tungt. Tack för
ert stöd skriv gärna igen.
Ha ett gott nytt år.

[myrica]

Hej fjäril
och tack för ett positivt inlägg, jag blir så glad för din skull att höra hur du har tagit dig upp till ytan efter din skilsmässa.
Jag vill här tipsa om en bra bok; det finns förstås många sådana om detta svåra tema, men den här boken kändes handfast, beskriver hela processen stegvis, så den är lätt att ta till sig och det gick verkligen att känna igen sig. Det kan kännas delvis skönt att se hur normalt det är att känna sig som man gör.
Och framförallt är den också hoppfull!
Den heter "När ett förhållande tar slut" av Bruce Fisher.
Hoppas fler kan finna styrka och mod genom denna bok.

God fortsättning själv!

[Jag]

Roligt att höra att det går bra. Hoppas det fortsätter och att samarbetet kring barnen fortsätter gå bra.

Har du någon hemlig formel får du gärna skriva ut den.

[fjäril]

Nej jag har ingen hemlig formel. Det är heller inte alltid så lätt som det kanske låter.
Men jag har varit tydlig att våra barn inte ska behöva lida. Det är bådas intressen. Våran ilska gagnar inte våra barn. Därför försöker vi att få samarbetet att fungera så smidigt som möjligt. Vi har lagt upp det ganska praktiskt.
Det fungerar bättre. Det känns som om vi lämnade varandra innan vi han såra varandra för mycket. Men det är klart det finns ju saker att jobba med som kommer att finnas kvar länge. En skilsmässa är inte lätt.

Men en sak som gör att vi kommer så pass bra överens är faktiskt att vi kan prata med varandra. Sen är det skönt att båda känner att skilsmässan är rätt.
Både han och jag känner en lättnad att ha tagit rätt beslut.
Jag lyssnar på mina barn. Låter dem säga sina åsikter men det är vi vuxna som tar besluten.

Sen är det kanske lättare att ingen av oss träffat någon annan. Då är det ju inte fler inblandade, det är kanske enklare då.

Man får ju inte glömma att vi delar de viktigaste personerna som finns i våra liv.
Barnen. Det kommer vi att göra alltid oavsett vad som händer.