2010-02-23, 22:32
|
|||
|
|||
Ensam kvar
Idag fick jag det besked som jag fruktar mest av allt i denna värld. Hon vill skiljas! Smärtan i min kropp brinner som eldar och ändå skakar jag av frossa. Om vart annat så skriker jag av ångest för att i nästa sekund bryta ut i gråt... ändå så finns det där lilla sandkornet av hopp kvar i mitt hjärta. Det skaver så... Om hon ändå inte håller om mig när jag gråter, om hon ändå inte säger att hon älskar mig så mycket. Varför vill hon skiljas? Det kom som en blixt från en klar himmel!! Visst vi har inte haft det jättebra det senaste månaderna, men var det så illa? Jag förstår inte, vad är det som händer? Snälla kan inte hon inte ta bort min smärta. Våra drömmar om framtiden, att bli gamla tillsammans, att skaffa barn, att resa runt jordens alla hörn... allt försvann under bråkdelen av en sekund. Om jag ändå bara kunde förstå vad som hände. Jag vet att hon har sagt att all energi har försvunnit och att hon måste hitta sig själv... och jag älskar henne så mycket att jag måste låta henne gå. JAG VILL INTE!! Du sa att du aldrig skulle lämna mig och jag trodde verkligen på dessa ord - men dom var bara ord, inte mer...
|
|
2010-02-24, 06:42
|
|||
|
|||
|
Sv: Ensam kvar
Det du beskriver, gör du bra. Det är en stor smärta att bli lämnad eller ensam. Jag förstår att det gör ont.
förstår att du känner dig ensam och ledsen. Känner igen smärtan som du beskriver. kärleken är hård, inte bara ljuv, det finns en baksida och den är bitter i eftersmaken. Kärlek är en färskvara, som man inte kan styra över, den har man ingen kontroll över. Du är inte ensam även om det känns så och jag vet att det inte hjälper men ta en dag i taget ,försök att hitta nån att prata med. Nån stans där ute, nån gång så kommer kärleken igen på nåt sätt. Vi är många som känner med dig. Ha det bra.
|
|
2010-02-24, 13:20
|
|||
|
|||
|
Sv: Ensam kvar
Tack för stödet...
Som tur är har jag en underbar vän och en fantastisk mor (även om jag inte vill lägga för mycket på henne då hon kommer till åren) som jag kan prata med och får älta skiten ett tag. Det är skönt att få inblickar från andra som är eller har varit i samma situation. Smärtan är så obeskrivlig. Det värsta är att jag känner hennes kärlek fortfarande och jag vet att den finns kvar. Hon säger det själv också... men att hon har förlorat sig själv på vägen och hon hittar inte tillbaka. Jag önskar så att jag inte kände hennes kärlek.
|
|
2010-02-24, 15:43
|
|||
|
|||
|
Sv: Ensam kvar
Fast det är kanske bättre att ha kännt nåt än att aldrig känna nåt. Så försöker jag se det. Jag har själv känt hur det är att bli totalt ignorerad och det är nästan overkligt. Då är det kanske bättre att veta så att man kan bearbeta och släppa det för att sen gå vidare. även om det inte är det lättaste.
|
|
2010-02-27, 06:36
|
|||
|
|||
|
Sv: Ensam kvar
Alltså jag fattar inte vad som hände. Senast förra veckan satt vi och planerade resa, några veckor innan det bestämde vi att vi skulle flytta till hösten... Tittar på hennes älskvärd SMS. "jag älskar dig massor och du är den underbaraste. Massa pussar!". Detta plus flera andra liknande SMS fick jag för några dagar sedan. Tisdags sa hon att hon ville skiljas (inget vi pratat om tidigare. Förvi har haft det jääättebra) och i torsdags hade hon flyttat ut, fick låna en kompis lgh. Det sista hon sanär hon gick ut genom dörren var att hon älskar mig så mycket och att jag var den finaste person som hon någonsin träffat... Jag såg på henne att en sida av henne ville inte gå. Det hela är mycket märkligt. ingen av mina närmaste vänner förstår vad som händer. Hoppas att hon finner vad hon söker efter.
|
 |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
