Vi har varit tillsammans i 22år och gifta i 11 om en vecka. Under dessa år har det varit bergodalbana som i de flesta förhållanden. Fast mest har det varit han som blivit förbannad över att jag inte gör saker på "rätt" sätt. Men jag kan väl inte säga att det varit många sådana utbrott.
På söndag för två veckor sedan vaknade vi på morgonen, älskade och dagen fortlöpte som vanligt med lite inköp till hemmet och planer för framtiden. Han gick ut och mekade mad sin mc och kom in efter nån timme och sa att han åker en sväng. Då var kl 15.00. kl 17 började jag och vår son (16år) bli hungriga så jag ringde för att kolla om han var på väg hem. Telefonen var avstängd! Vi åt i alla fall och vid 19 åkte jag hem till en kompis som fyllde år med en blomma. Telefonen fortfarande av!När jag kom hem vi 20.30 hade han kommit hem. Frågade vart han varit. Fick till svar- var tvungen att vara själv. -jag mår dåligt i vårt förhållande.
Som en käftsmäll!!![]()
Jag undrade naturligtvis vad som är fel men det kunde han inte svara på. Sa bara att det inte finns nån annan. Och att det kanske bara är en "känsla" som han har.
Han sa godnatt och gick och lade sig.
Jag är skiftarbetare och jobbar med världens underbaraste kollegor,de fick ju ta hand om mig och min gråt under em-veckan som följde. För min man svarade bara att han var trött och inte orkade/ville prata om det som hänt.
På torsdagen tog jag kontakmed en kurator och fick prata av mig en stund. Med lite bättre mod tog jag upp disskutionen på fredag em. Frågade om han kommit på hur han vill ha det, och sa att om känslorna är borta kanske vi borde skilja oss.
Det ville han inte och frågade efter nummret till kuratorn och gick med på familjerådgivning. Resten av helgen blev bra med sex och annat. Toppen!
MEN!
Har nu fått reda på att när han försvann åkte han hem till en annan tjej och har fortsatt ha kontakt med henne bakom min rygg i dessa veckor och kanske före det med. Vem vet? Han skickar gulliga mail och meddelande på facebook. Där han också skriver lögner om att det är världskrig här hemma och att jag gråter och skriker och att han inte står ut. Att han snart tar ut skilsmässa och skiter i allt! Det är ju inte alls så,vill han ha sympati eller vill han få henne i säng?
Han skriver att JAG vill att han ska gå till kurator. Hon tyckte familjeterapi var bättre, men det var ju det jag sa!! Men han har ju för fan inte gjort det minsta för att försöka nåt av det. Han pratar knappt med mig eller vår son. Och vi har inte ens kramats senaste veckan.
Jag tror han sårat mig en gång för mycket denna gång. Men allt känns så himla svart. Man kan ju inte bara stänga av alla känslor för en person så där. Klart att jag blir svartsjuk min kärlek är ju inte borta som hans verkar vara. Men han fick ju alternativet att gå. Varför stanna eller vill han veta att hon finns där först innan han vågar lämna det han har?
Äsch jag blir så leden och besviken bara, om kärleken är borta varför inte erkänna det innan man raggar nytt??
//ninni


LinkBack URL
About LinkBacks

Svara med citat