Hjälp!?

[Jens Lind]

Jag har precis gått igenom en skilsmässa. Vi var båda överens om att detta var enda lösningen och allt gick mycket snabbt. Nu sitter jag här, i en halvtom liten lägenhet och känner plötsligt av ensamheten. Jag blir tokig här inne och väggarna blir bara mindre och mindre. Vad ska jag göra??

[Felicia]

Saknar du din exfru, eller är det själva ensamheten som tynger?

[Jon]

Fy fan, det låter precis som min situation. Har tyvärr inget uppmuntrande att säga. Ångrar min skilsmässa.

[Jon]

Har ni barn?

[Jens Lind]

Nej, vi har inga barn som tur är. Men jag kan väl inte säga att skilsmässan var ett misstag direkt då vi var helt överens om det. Men klart man saknar de fina stunderna. Att ha någon att krypa ner i soffan med en lördagkväll. Jo, det är nog ensamheten som tynger mest.

[Per Eriksson]

Det du borde göra är att försöka gå ut och träffa människor, ta en fika på stan till att börja med, gå längre promenader. Då aktiverar du dig och får annat att tänka på. Har du möjlighet kanske du ska ta och boka en resa.

[Felicia]

Det Är läskigt i början. Livet som man känner det sveps undan ens fötter och kvar gapar en massa ensamhet och villrådighet. Se det som en nystart, en pånyttfödelse. Du har nu hela världen för dina fötter!

[Jens Lind]

Men det känns ju som att jag inte har lust med någonting alls...allt känns meningslöst! Håller jag på att förlora förståndet?

[Jon]

Alltså, jag vet precis hur du känner dig. De som har erfarenhet säger att det blir bättre med tiden. Men jag personligen tror att det som behövs är en ny kärlek kanske. Var bara jävligt glad att ni inte hade barn ihop, du kan ju komma över detta och inte behöva se tillbaka efter ett tag.

[Felicia]

Varför inte gå i nån terapi? Bara för att må bättre och få ett nytt perspektiv? Det är inget fel i det. Tvärtom så visar det en vilja att må bra.