Skilsmässobarn

[Ville]

Mina föräldrar skilde sig när jag var 14 år gammal. Jag levde i flera år med skammen och skuldkänslor. Jag var nämligen övertygad om att det var jag som var orsaken till att mina föräldrar inte orkade längre....än idag tror jag till viss del att jag bär skulden. Jag var inget mönsterbarn i skolan direkt, skolkade och bråkade...Är det fler än jag som delar dom här tankarna??

[Felicia]

Ett barn kan aldrig bära skulden, Ville. Aldrig. Men jag brottades med samma ångest och lider av det idag på det sätt att jag aldrig vill göra någon besviken, då får jag skuldkänslor direkt. Men jag VET att det inte var mitt fel, det som hände mellan mina föräldrar. Det är dock deras fel att jag kände skuld.

[Jens Lind]

Felicia har helt rätt, du ska inte känna skuld alls. Fokusera på dig själv och hur du mår istället. Har du pratat med dina föräldrar om hur du känner och mår?

[Ville]

Men hur ska jag gå till väga för att bara sluta tänka så? Jag kan inte hjälpa det! Nej, jag har väl inte pratat rakt ut med dem om hur jag mår, men jag har väl försökt att föra fram det på olika sätt då och då!

[Felicia]

Ja, det är problemet. Men Jens har formulan. Du måste vädra med dina föräldrar. Det bästa vore att få dem att se vad de gjort mot dig och få dem att berätta att de gjorde fel och inte du. Tvinga dem att be om ursäkt. Det är skitsvårt, men ack så viktigt.

[Per Eriksson]

Felicia är inne på något. Det var många år sedan dem skildes, eller hur? År har gått och du mår dåligt. Dags att ta tag i det hela och prata med dem på allvar. Två saker kan ske, endera lyssnar de och förstår eller så gör dom inte det, men då kan du vara stolt över att du iaf gjorde vad du kunde. För DU har inte gjort något fel.

[Jens Lind]

Precis, då kommer du automatiskt må bättre!

[Felicia]

Exakt som Per skriver! Lovar att det kommer göra stor skillnad.

[Ville]

Ok, jag ska prata med dem, se om de lyssnar. Grejen e den att min pappa är ganska, hur ska jag förklara...."hård", typ...det är direkt pinsamt att prata känslor med honom. Jag vet att han kommer prata bort det och skämta lite, eller säga att jag är en fjolla som ar upp det. Mamma är annorlunda, men hon är svår att prata med också, fast på ett annat sätt. Fan va svårt allt ska vara....en sak vet jag och det är att jag inte ska behandla mina barn så som de behandlat mig.

[Ville]

Har nu ringt min far och jag ska komma till honom nån dag den här veckan...