Söp bort min familj

[AA]

En kort historia om mig och mitt liv.
Jag gifte mig när jag var 20 år gammal och var jättelycklig och kär. Min fru var minst lika lycklig och med tiden fick vi barn, sedan en till. Jag har alltid haft en förkärlek till alkohol och aldrig riktigt haft möjlighet att känna när det är stopp, det är mest andra som säger stopp om inte en lyktstolpe eller en trottoar gjort det innan. Saker blev bara värre och värre, sen vaknade jag upp en morgon för två år edan. Frugan och barnen hade försvunnit....jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag älskade ju faktiskt dem, fast spriten hade alltid fått komma i första hand. Nu har jag varit "vit " i ett år....jag vill ha tillbaks min familj, men min exfru har redan gått vidare, träffat nån kiropraktor eller nåt och vill inte veta av mig...Vad har jag gjort, vill inte leva vissa dagar....finns det någon som har varit i min situation? Eller i min exfrus? Eller mina barns?

[Felicia]

Jag har ingen erfarenhet här, men jag lider med dig. Det måste vara fruktansvärt. Men nu kan det bara bli bättre`?

[Per Eriksson]

Du får kanske se det som att du gått med förlust på grund av det liv du levde tidigare. Men nu har ett nytt liv börjat, du är nykter! Res dig upp och med rak rygg kan du säga att du tagit dig ut ur ett fruktansvärt missbruk, nu kan du börja ett nytt liv och som felicia säger, det kan bara bli bättre!

[Felicia]

Familjen din kanske aldrig kan glömma vad du utsatt dem för, men de kan förlåta, om de har stora hjärtan. Sätt upp det som mål.

[Jens Lind]

Även Gandhis familj förlät honom för att han var en dålig far och bara tänkte på Indierna som folk, medan han glömde bort sina barn. Dålig liknelse kanske, men det jag menar är att din familj en dag kanske är redo att förlåta dig. Keep up the good work!