Del 2 – Kris och förändring

Kris och förändring

”Att sorgens fåglar flyger över ditt huvud kan du inte förhindra men du kan se till att de inte bygger bon i ditt hår”

Kinesiskt ordspråk

Untitled-2

Skilsmässa är ett exempel på hur förändring påverkar identiteten och självbilden. Man lämnar en roll och går in i en ny. Det är en komplicerad social, mental och känslomässig process.
Förändringar är ofta smärtsamma, men inga förändringar alls kan vara ännu mer smärtsamma.

Den dag man beslutat sig för att lämna det gamla bakom sig innebär en vändpunkt. Oavsett om det sker ofrivilligt eller frivilligt öppnar sig möjligheter att skapa något nytt. Men man bör vara beredd på att möta en stor tomhet och en känsla av att inte höra hemma någonstans. Kanske kommer också känslor av misslyckanden, förlamning och skuld.
Det är mycket som påverkar en människas känslor, tankar och handlingar före, under och efter en förändring som skilsmässa innebär. Känslan av tomhet kan bli stor. Men tomheten är förmodligen nödvändig för att du ska kunna ta ett steg framåt. Det är bra att känna till vad som väntar under en förändringsprocess. Det kan minska otryggheten och du kommer att kunna agera mer aktivt och medvetet.
Utveckling följer ingen rak linje utan sker ofta språngvis.

Många psykologers och psykiatrikers erfarenhet är att en kris följer ett visst förlopp. Ibland brukar man uppge en ungefärlig tid för hur länge de olika skedena i krisförloppet varar, men eftersom vi alla är olika och har olika erfarenheter med oss i bagaget är det svårt att generalisera. Vissa följer krisförloppet som en klocka, andra fastnar på vägen. Krisen kan vara ett gyllene tillfälle för utveckling och självkännedom, men den kan också vara vägen till självförnekelse och bitterhet. Det finns ingen naturlag över hur krisen förlöper vid en skilsmässa. Alla individer följer inte samma mönster. Det beror hur krisen utlöses. En person som förberett en separation har oftast kommit en bit på väg i sin bearbetning, medan en person som inte är förberedd ställs inför helt andra reaktioner.

Ett krisförlopp kan förenklat delas in i fyra olika faser som övergår i varandra: chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. Kunskapen om de olika faserna kan vara ett hjälpmedel för att förstå och få distans till den situation man befinner sig i.
I den inledande chockfasen använder kroppen och psyket all kraft för värja sig mot verkligheten och det som sker. Olika människor gör på olika sätt. Vissa vänder krisen inåt och reagerar med ett skenbart lugn, men under ytan råder förvirring och kaos. Andra blir utåtagerande och har ett stort behov av att gränslöst ventilera alla starka känslor.
Det är svårt att själv inse att man är i chock. I den här fasen kan man bli stängd och ha svårt att ta in kunskap från omgivningen, man har fullt sjå med att överleva. Det är också vanligt att man förlägger ansvar utanför sig själv och projicerar sin smärta på andra. I den akuta fasen behöver man känslomässigt stöd. Krissamtal kan därför vara ett bra sätt att dämpa den värsta chocken och oron.

Medan vissa fastnar i chocken och behöver mycket längre tid att hämta sig, tar sig andra snabbt vidare till reaktionsfasen. Under denna fas börjar man sakta reagera och krampaktigt söka mening med det som sker. Man tvingas att konfrontera verkligheten och upprepar ständigt frågan: Varför sker detta just mig?
Under denna period aktiveras också olika typer av försvar som kan vara både primitiva och skrämmande. Känslor av ilska och vrede föder längtan efter hämnd. Upptagenheten av det som skett kan skapa besatthet. Vissa drabbas av psykosomatiska åkommor under just den här fasen, det är symtom som tar tid på sig. Ju svårare man har att förstå och hantera sina känslor, ju kraftfullare kan kroppen reagera. Huvudvärk, hjärtklappning, mag- och sömnbesvär är några exempel på hur kroppen vill göra dig påmind om det som sker inombords.
Det kan också finnas en rädsla för det okända och otrygga. Förändring innebär att ta ett steg från ett tillstånd till ett annat. Varje steg innebär inslag av ovisshet eftersom man inte säkert kan veta vad som kommer att ske. Många tar därför aldrig steget och fastnar därför i ett psyksikt lidande. Om man i månader fortfarande ältar det förflutna och fylls av känslor nedstämdhet och ilska och tankar på hämnd, är det klokt att söka professionell hjälp.
Vissa män och kvinnor uppslukas av hämnden som ett sätt att skaffa sig upprättelse. Kanske ligger man vaken på nätterna och funderar ut olika sätt att sabotera för sin expartner. Men den man vill hämnas på mår ofta förträffligt och går vidare i livet. Den största förloraren blir du själv! Det är ett destruktivt sätt som leder till självförakt.

Skriv ett svar